Frågor efter slutet

Något vi pratade lite om på lektionen var varför pappan bara slår Erik och ingen annan i familjen. Varför slipper lillebrorsan?

Hur kunde Erik hanterat olika situationer för att klara sig bättre på skolan?

Borde han ha putsat den där fjärderingarens skor i början av sin vistelse på Stjärnsberg och tagit de peppisar han skulle ha fått och låta tiden passera medan han va ett värsta random på skolan?

Jag tycker att Erik är lite omänsklig för ingen 15-16 åring ska klara så mycket skit på så lång tid och fortfarande vara lugn. Ingen 15 åring ska kunna löpa ifrån skolans bästa 20 åringar på 100 meter, det känns ganska överdrivet.

Sista inlägget Ondskan

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Ondskan faktiskt. Boken är väldigt bra skriven och det är i en del partier i boken då man verkligen inte kan sluta läsa för man bara måste veta vad som händer härnäst. Det enda som jag hade lite svårt med i boken (som förövrigt nästan gör hela boken och det skrivs bra) är våldet. Det var faktiskt vissa gånger som jag fick lägga ifrån mig boken ett tag för att jag inte klarade av att läsa mer. Det beskrivs så fantastiskt bra hur t.ex. han ska gå tillväga för att misshandla en person t.ex bryta näsbenet, bryta armen osv. Man liksom känner i kroppen hur ont det måste göra och man får som rysningar i hela kroppen. Är det bara jag som fick den känslan?

Jan Guillou skriver som sagt väldigt bra, men har ändå lite svårt för boken faktiskt. Så jag har nog lite blandade åsikter om denna bok måste jag säga. Jag tror verkligen inte att jag skulle läsa den om vi inte hade haft det som uppgift. Måste faktiskt erkänna att jag inte ens sett filmen. Det känns ju nästan som en självklarhet att man har sett Ondskanfilmen, men nej inte jag. Det får jag ta och göra och se om den är bättre eller sämre än boken.

Ja, men det var allt för mig.

Over and out // Hallon3t

Slutet – tankar

Jahapps, nu är det dags för ett sista inlägg då. Tänkte skriva lite tankar om det Sara skrev tidigare.

I början av boken sade Eriks pappa ganska ofta att det skulle bli en hård sommar. Det fick en att undra vad författaren verkligen menade. Menade han att någonting skulle hända då Eriks mamma låg inför döden, att det skulle leda till något särskilt? Eller kanske skulle det ha en koppling till “Det Fruktansvärda” som förklarades på baksidan av boken? Jag tror Eriks pappa helt enkelt menade att hans mamma antagligen kommer gå bort närsomhelst och att sommaren skulle bli en jobbig period med sorg. Menmen, alltid soft att höra vad andra tycker (hint, hint, kommentera)

Erik använder mycket ofta talesätt, det beskrevs i boken att det är så vuxna talar. Erik var 14 år, och på den tiden kanske det var dags att bli “vuxen”, att växa till sig lite. När han använde talesätten kände han sig nog vuxen, för han trodde ju att det var så vuxna talar med varandra.

Varför Erik skulle tillbringa sommaren på Genesaret istället för att vara med sin mamma under hennes sista dagar kan enkelt förklaras. Han hade åtskilliga gånger besökt henne i sjukhuset, han visste att hon skulle gå bort ganska snart, och hans mamma visste att han visste det. Hans pappa ville helt enkelt att Erik skulle tillbringa sin tid någon annanstans, så att pappan i sin tur kunde handskas med situationen enklare. Det skulle bli mer bekvämt för Eriks pappa om hans son var i Genesaret och han själv var hemma ensam.

Slutet var ganska bra, det fick en att fundera en stund på vad som verkligen hade hänt; vem var det som hade begått mordet? Jag tror att det är Edmund. Varför? Jo, för att en natt hade Erik vaknat och sett att Edmund inte varit i sängen, han hade helt enkelt varit ute och dödat Berra, simpelt Men vem vet, det kanske var Erik. Man kan ju inte vara säker, författaren avslöjade aldrig gärningsmannen!

Sista inlägget på Kim Novak!

Hallå igen!

Nu är boken äntligen slut och det är dags att reflektera.

Jag tyckte inte att boken var särskilt bra. I större delen av boken tyckte jag att ingenting hände. Det som hände var att Erik och Edmund för det mesta slappade och filosoferade över livet. Sedan hände ”det fruktansvärda” vilket innebar att Berra dog. Jag trodde att det fruktansvärda skulle vara mycket mer fruktansvärt. Som att Henry skulle dö eller att Ewa skulle dö eller att Eriks mamma skulle dö. Det kändes som en stor besvikelse. Slutet kändes som en deckare då de skulle lista ut vem som begått mordet. Läsaren visste ju inte heller vem som begått mordet.

Man fick ju inte riktigt veta vem som begick mordet, bara att det var någon av Erik och Edmund. Jag tror att det var Edmund för att: 1. När Erik vaknar upp natten då mordet begicks ligger inte Edmund i sin säng. 2. Edmund blev väldigt nervös då han blev utfrågad om mordet (den enda gången i boken då han stammar). 3. Jag tyckte Edmund uppträdde konstigt när han hälsade på hos Erik då de började prata om ämnet. 4. Edmund kallade till sig Erik på sin dödsbädd. Man fick inte läsa vad som sades men jag känner på mig att han ville erkänna för Erik vad han gjort. 5. Om man endast ska döma karaktärerna så tror jag att det är större risk att Edmund begår ett mord än att Erik gör det.

Motivet skulle nog vara att Edmund kände igen sin pappa lite i Berra i så fall. Edmunds pappa slog Edmund. Berra slog Ewa. Edmund ville skydda Ewa, och hämnas på sin pappa.

Som sagt tyckte jag inte att boken var särskilt bra. Men den var inte jätte dålig. Boken var seg. Handlingen var också dålig men den var välskriven. Man har ju hört en del om boken innan så förväntningarna var kanske högre än jag borde ha satt dem. Detta gjorde att jag blev lite besviken på boken. Så sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att boken inte var boken inte var särskilt bra och jag kan nog inte rekommendera den till andra (om personen inte hört talas om boken och kan läsa många sidor där det inte händer något spännande kanske jag skulle rekommendera den).

Hare BÄST

Hubbe

Fahrenheit 451: Att fundera över

Eftersom ni är så få som läser boken är det kanske svårt att få igång en ordentlig diskussion. Här kommer därför några frågor att fundera över. En del av frågorna är ganska svåra, men ge er gärna ikast med dem ändå!

 

I vilken tid skrev Bradbury boken? Hur var världsläget, vilka stämningar rådde? Hur kan man läsa in detta i boken?

Vilka skäl ger Bradury till att censuren av böcker har kunnat bli så omfattande i framtidssamhället? Är det sannolika skäl, tycker du?

Konflikten mellan kunskap och okunskap återkommer genom hela boken. Hitta några exempel. Vem är lyckligast? Den som äger kunskap, eller den som lever i okunskap? Fundera över hur Montag känner sig i bokens början och senare. Och vad händer när Mildreds vänner kommer på besök och Montag tvingar dem att lyssna på poesi? Hur reagerar de? Vad är Montags syfte?

I Fahrenheit 451 finns en uppsjö av framtidsinnovationer, saker som på femtiotalet när boken skrevs långt ifrån existerade. Jämför dem med var vi står i den tekniska utvecklingen idag, Vilka kan du tänka dig förverkligas snart eller har redan förverkligats? Vilka är mer otroliga?

Teknologin dominerar i framtidssamhället, medan naturen har en mycket tillbakatryckt roll. Vilken kommentar vill Bradbury ge om teknologin?

Finns det några viktiga symboler i boken? Vad representerar de?

Jämför Mildred och Clarisse avseende till exempel kunskap, lycka, roll i samhället. Har någon av dem någon verklig chans att överleva?

Vilken roll har naturen i boken?  Hur skildras djur? Vilken roll har vattnet?

/Sara

Kim Novak: inläggshjälp

Några av er ville ha tips på vad man kan skriva om i sina inlägg och kommentarer. Jag tycker att ni har flera bra trådar uppe i era inlägg, som det bara är att nysta vidare i. Exempel:

Slutet. Hur slutar boken egentligen? Är det ett bra slut?

Eriks pappa som sa att det skulle bli en hård sommar. Varför låter Nesser honom säga så?

(Hubbe rakt av:) Varför ville Eriks pappa att han skulle tillbringa sommaren på Genesaret? Borde han inte tillbringa mer tid med mamman?

Erik använder gärna talesätt när han pratar (Människan spår, men gud rår, Jämna plågor etc.) Säger det något om honom? Varför pratar han så?

Cancer-kärlek- Treblinka- knulla- döden: varför använder Erik den ramsan?

/Sara

 

Ondskan

Dags för sissta inlägget nu och jag säger bara wow! Jag tyckte boken var jättebra och jag hoppas att ni andra i klassen uppskattade den lika mycket som jag.

Jag gillar verkligen slutet på boken där man får vet hur Erik går in i sin fars rum (där hans far tror att han ska spöa honom), låser dörren och sedan säger att han ska slå in närbenet på honom. Det är en underbar avslutning för att man får tänka själv hur det gick till. Gjorde han som han sa att han skulle eller pratade han bara och skonade honom?

En annan grej jag tycker är riktigt härligt är hans sätt att hämnas sin vän Pierre (förlåt alla icke-vålds människor). Han sätter på sin mask och spöar upp rådisarna en efter en och det bästa är att rådisarna inte kan bevisa någonting.

Jag har aldrig vart en riktig bokläsare och kommer aldrig vara det heller, men så fort jag läser en bra bok så kommer jag in i den och kan inte lägga ner den. Det var vad som hände med ondskan! Jag rekomenderar den starkt till alla som av någon anledning skulle läsa denna blogg.

Peace love and understanding /Björne (Putte)

Sammanfattning av Ondskan + åsikter

Hallå!

Dags för sista inlägget då. Jag tänkte börja med en sammanfattning av boken och sen säga vad jag tyckte:

Erik lever i ett hem med en sadistisk farsa som slår honom som en daglig rutin. Det gäller att inte göra minsta fel vid middagsbordet annars kan straffet bli hårdare! Erik har också en lillebror som farsan inte kröker ett hår på. 

Erik lever dessutom ett liv kantat av våld i skolan, där ”gänget” härskar med Erik i spetsen. Här är det lite ombytta roller, här är det Erik som slår ned folk som inte har betalat skulder med hjälp av sitt gäng. En dag går det överstyr och Erik blir relegerad. Då skickar hans mamma honom till internatskolan Stjärnsberg, där han träffar Pierre, en ”pluggis” som snart blir hans enda vän på Stjärnsberg. På Stjärnsberg är tillvaron hård och styrs av Rådet, som straffar om man gör minsta fel. Erik, som nu har bestämt sig för att inte slåss, tänker ta upp kampen mot Rådet…

Jag tycker Ondskan var en väldigt bra bok, har inte läst den förut (eller sett filmen) så jag blev positivt överraskad. Speciellt de väl beskrivna slagsmålen och stämningen på Stjärnsberg tycker jag var bra, det är så man lever sig in i Eriks situation. Det händer också alltid något så man vill läsa vidare, något bra, något dåligt, det är aldrig en lugn stund.

Det jag inte tyckte om med den här boken var dels Eriks och Pierres samtal under nätterna, visst man kanske får en massa information men det skulle kunna kortas ned! Det känns som om de bara säger samma saker hela tiden, fast med nya argument. Sen är det extremt överdrivet vissa gånger. Till exempel vissa saker som att Erik står och tar slag i ansiktet i säkert flera minuter, något sånt ska inte hjärnan klara av utan måste skydda sig själv genom att stänga ned, alltså Erik svimmar. Erik tål överdrivet mycket stryk, han kan inte klara av så mycket trots sin hårda uppväxt med farsan.

Det jag saknar lite är när Erik konfronterar farsan i slutet, säger han att farsan kommer få så mycket stryk att han hamnar på sjukhuset, men vad händer med Erik efter det? Det är det enda frågetecknet jag skulle vilja ha svar på.

Det här blev kanske lite långt, hoppas ni orkar läsa det!

Det har varit kul läsning, och har ni några egna synpunkter kommentera gärna!

Pontus C 

Ondskan

Holaaaa!

Detta blir då mitt tredje inlägg. Jag gillar filmen/boken men det är nog mest för att jag gillar erik som person. Det känns ändå som att man bara väntar på att erik ska slå till Silverhielm eller någon annan av de fjärderingarna.

På eriks nya skola är det bara fjärde ringarna som styr i skolan, de känns nästan som dom styr mer än lärarna. Allt det där med kamrat uppfostran,klosternatten osv. Erik börjar vara kaxig redan från början och vägrar lyda deras order. Dom blir bara hårdare och hårdare mot han, fast han ger sig inte. Då börjar dom ge sig på hans kompisar istället, Och pierre blir utsatt för en del plågande saker som han inte klarar av och tillslut så slutar han.

Det var allt för mig just nu.

/oskaaaar

ehhm… jaa

hejsan alla små söta bloggare:P haha..  mitt första inlägg borde väl egentligen handla om bokens början, men det känns som att det är lite för sent för att ta upp den nu m. tanke på att alla redan har läst hela boken .^^ jag tänkte istället berätta om min läsupplevelse av kim novak..

de första tjugo sidorna i boken var faktist rätt hyfsade. verkade som inledningen till en bra story med en kille vars mamma hade canser, jag menar, börcker om människors sorgliga levnadsöden brukar ju gå hem.  pratet om att något fruktansvärt skulle hända senare var ju också något som gjorde det värt att läsa vidare.

de följande hundrafemtio sidorna känndes egentligen helt meningslösa. jag kännde ingen som helst lust att få reda på mer om emund, erik och deras sommar. i en tvåveckorsperiod läste jag inte en enda sida. jag glömde faktist helt bort att jag höll på med boken. när jag väl tog mig i kragen och började läsa igen så var jag på den del där berra blev mördad. hm. så det var det fruktansvärda? var det DET som boken gick ut på? om jag hade känt mig omotiverad tidigare så var det inget mot hur jag kännde då. men nu var det ju å andra sidan inte så lång kvar, så det var väl bara att läsa klart då, tänkte jag.

jag läste lite till, om hur polisen försökte reda ut mordet och så, men sedan gav jag upp. jag läste aldrig slutet, men jag fick höra av de andra att erik och ewa gifte sig.  okej.. undrar hur det kom sig tänker jag. fast jag ångrar endå inte att jag inte läste hela boken. jag har väldigt svårt att tro att det hade varit värt det.

det är väldigt sällan som jag inte avslutar en bok. jag brukar alltid försöka kämpa mig igenom allting, med en liiten svag gnutta hopp om att det kanske inträffar något som gjord hela boken mödan värd. egentligen så var kim novak inte något jättehemskt dåligt eller jättejobbigt att läsa, men det gick liksom bara inte! jag vet inte varför. kanska hade något att göra med att man inte hade något val liksom. det var ju en del av skolarbetet. hade jag fått för mig att läsa den på egen hand så hade jag kanske klarat det bättre, för då skulle det ju åtminståne funnits någon anledning från första början.

kanske ger jag mig på boken igen. om några år. när jag har ordentligt med tid att slösa bort på att göra något som jag inte egentligen har lust med. kanske gör jag det inte, utan låter hela eriks historia förbli okänd. det är nog det jag gillar med böcker, att man alltid har ett val. man blir inte påtvingad någon annans tankar och upplevelser, utan man väljer själv att ta reda på dom.