Slutet – tankar

Jahapps, nu är det dags för ett sista inlägg då. Tänkte skriva lite tankar om det Sara skrev tidigare.

I början av boken sade Eriks pappa ganska ofta att det skulle bli en hård sommar. Det fick en att undra vad författaren verkligen menade. Menade han att någonting skulle hända då Eriks mamma låg inför döden, att det skulle leda till något särskilt? Eller kanske skulle det ha en koppling till “Det Fruktansvärda” som förklarades på baksidan av boken? Jag tror Eriks pappa helt enkelt menade att hans mamma antagligen kommer gå bort närsomhelst och att sommaren skulle bli en jobbig period med sorg. Menmen, alltid soft att höra vad andra tycker (hint, hint, kommentera)

Erik använder mycket ofta talesätt, det beskrevs i boken att det är så vuxna talar. Erik var 14 år, och på den tiden kanske det var dags att bli “vuxen”, att växa till sig lite. När han använde talesätten kände han sig nog vuxen, för han trodde ju att det var så vuxna talar med varandra.

Varför Erik skulle tillbringa sommaren på Genesaret istället för att vara med sin mamma under hennes sista dagar kan enkelt förklaras. Han hade åtskilliga gånger besökt henne i sjukhuset, han visste att hon skulle gå bort ganska snart, och hans mamma visste att han visste det. Hans pappa ville helt enkelt att Erik skulle tillbringa sin tid någon annanstans, så att pappan i sin tur kunde handskas med situationen enklare. Det skulle bli mer bekvämt för Eriks pappa om hans son var i Genesaret och han själv var hemma ensam.

Slutet var ganska bra, det fick en att fundera en stund på vad som verkligen hade hänt; vem var det som hade begått mordet? Jag tror att det är Edmund. Varför? Jo, för att en natt hade Erik vaknat och sett att Edmund inte varit i sängen, han hade helt enkelt varit ute och dödat Berra, simpelt Men vem vet, det kanske var Erik. Man kan ju inte vara säker, författaren avslöjade aldrig gärningsmannen!

Sista inlägget på Kim Novak!

Hallå igen!

Nu är boken äntligen slut och det är dags att reflektera.

Jag tyckte inte att boken var särskilt bra. I större delen av boken tyckte jag att ingenting hände. Det som hände var att Erik och Edmund för det mesta slappade och filosoferade över livet. Sedan hände ”det fruktansvärda” vilket innebar att Berra dog. Jag trodde att det fruktansvärda skulle vara mycket mer fruktansvärt. Som att Henry skulle dö eller att Ewa skulle dö eller att Eriks mamma skulle dö. Det kändes som en stor besvikelse. Slutet kändes som en deckare då de skulle lista ut vem som begått mordet. Läsaren visste ju inte heller vem som begått mordet.

Man fick ju inte riktigt veta vem som begick mordet, bara att det var någon av Erik och Edmund. Jag tror att det var Edmund för att: 1. När Erik vaknar upp natten då mordet begicks ligger inte Edmund i sin säng. 2. Edmund blev väldigt nervös då han blev utfrågad om mordet (den enda gången i boken då han stammar). 3. Jag tyckte Edmund uppträdde konstigt när han hälsade på hos Erik då de började prata om ämnet. 4. Edmund kallade till sig Erik på sin dödsbädd. Man fick inte läsa vad som sades men jag känner på mig att han ville erkänna för Erik vad han gjort. 5. Om man endast ska döma karaktärerna så tror jag att det är större risk att Edmund begår ett mord än att Erik gör det.

Motivet skulle nog vara att Edmund kände igen sin pappa lite i Berra i så fall. Edmunds pappa slog Edmund. Berra slog Ewa. Edmund ville skydda Ewa, och hämnas på sin pappa.

Som sagt tyckte jag inte att boken var särskilt bra. Men den var inte jätte dålig. Boken var seg. Handlingen var också dålig men den var välskriven. Man har ju hört en del om boken innan så förväntningarna var kanske högre än jag borde ha satt dem. Detta gjorde att jag blev lite besviken på boken. Så sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att boken inte var boken inte var särskilt bra och jag kan nog inte rekommendera den till andra (om personen inte hört talas om boken och kan läsa många sidor där det inte händer något spännande kanske jag skulle rekommendera den).

Hare BÄST

Hubbe

Kim Novak: inläggshjälp

Några av er ville ha tips på vad man kan skriva om i sina inlägg och kommentarer. Jag tycker att ni har flera bra trådar uppe i era inlägg, som det bara är att nysta vidare i. Exempel:

Slutet. Hur slutar boken egentligen? Är det ett bra slut?

Eriks pappa som sa att det skulle bli en hård sommar. Varför låter Nesser honom säga så?

(Hubbe rakt av:) Varför ville Eriks pappa att han skulle tillbringa sommaren på Genesaret? Borde han inte tillbringa mer tid med mamman?

Erik använder gärna talesätt när han pratar (Människan spår, men gud rår, Jämna plågor etc.) Säger det något om honom? Varför pratar han så?

Cancer-kärlek- Treblinka- knulla- döden: varför använder Erik den ramsan?

/Sara

 

ehhm… jaa

hejsan alla små söta bloggare:P haha..  mitt första inlägg borde väl egentligen handla om bokens början, men det känns som att det är lite för sent för att ta upp den nu m. tanke på att alla redan har läst hela boken .^^ jag tänkte istället berätta om min läsupplevelse av kim novak..

de första tjugo sidorna i boken var faktist rätt hyfsade. verkade som inledningen till en bra story med en kille vars mamma hade canser, jag menar, börcker om människors sorgliga levnadsöden brukar ju gå hem.  pratet om att något fruktansvärt skulle hända senare var ju också något som gjorde det värt att läsa vidare.

de följande hundrafemtio sidorna känndes egentligen helt meningslösa. jag kännde ingen som helst lust att få reda på mer om emund, erik och deras sommar. i en tvåveckorsperiod läste jag inte en enda sida. jag glömde faktist helt bort att jag höll på med boken. när jag väl tog mig i kragen och började läsa igen så var jag på den del där berra blev mördad. hm. så det var det fruktansvärda? var det DET som boken gick ut på? om jag hade känt mig omotiverad tidigare så var det inget mot hur jag kännde då. men nu var det ju å andra sidan inte så lång kvar, så det var väl bara att läsa klart då, tänkte jag.

jag läste lite till, om hur polisen försökte reda ut mordet och så, men sedan gav jag upp. jag läste aldrig slutet, men jag fick höra av de andra att erik och ewa gifte sig.  okej.. undrar hur det kom sig tänker jag. fast jag ångrar endå inte att jag inte läste hela boken. jag har väldigt svårt att tro att det hade varit värt det.

det är väldigt sällan som jag inte avslutar en bok. jag brukar alltid försöka kämpa mig igenom allting, med en liiten svag gnutta hopp om att det kanske inträffar något som gjord hela boken mödan värd. egentligen så var kim novak inte något jättehemskt dåligt eller jättejobbigt att läsa, men det gick liksom bara inte! jag vet inte varför. kanska hade något att göra med att man inte hade något val liksom. det var ju en del av skolarbetet. hade jag fått för mig att läsa den på egen hand så hade jag kanske klarat det bättre, för då skulle det ju åtminståne funnits någon anledning från första början.

kanske ger jag mig på boken igen. om några år. när jag har ordentligt med tid att slösa bort på att göra något som jag inte egentligen har lust med. kanske gör jag det inte, utan låter hela eriks historia förbli okänd. det är nog det jag gillar med böcker, att man alltid har ett val. man blir inte påtvingad någon annans tankar och upplevelser, utan man väljer själv att ta reda på dom.

 

Kim Novak s.179

Hallå

I början av boken står det någonting om att Edmund måste svära i nästan varje mening för att inte stamma. Senare i boken svär han inte särskilt mycket. I alla fall inte mer än Erik. Och han stammar inte heller. Är detta något som Edmund vant sig av med eller har författaren glömt det? Han stammar i och gör sig på sida178 men det är nog mest för att han är nervös.

Något annat som jag också lagt märke till är att Erik ofta säger: Henry, min bror. Vid det här laget tror jag att man vet att Henry är hans bror. Aja det är väl bara ett sätt att uttrycka sig antar jag. Han kanske vill uttrycka stor beundran eller stolthet över sin bror.

Hare gott

Hubbe

Kim Novak -hela boken

Hej igen=)

Vad tycker ni om slutet?

Jag tycker både att det är helt vidrigt att man inte får veta, det är ju bara taskigt, men samtidigt är det en ganska kul idé. Han hade väl sagt att han skulle berätta vem det var någon gång? Eller får man reda på det i filmen? Kanske, men det kommer jag inte ihåg.

Fast det kommer lite som en chock, det finns liksom inga hinter om att någon av dem är mördaren tidigare i boken. Och det känns lite ologiskt att han skulle blåneka så, om det var huvudpersonen. I så fall borde det ju ha varit Edmund. Och vad hade han i så fall egentligen för motiv?

Det var väldigt vad många frågor man kunde ställa sig efter boken. I vanliga fall brukar alla pusselbitar ju falla på plats på sista sidan, men här är det tvärtom.

Hiihiiiii // Krillestin=)

Sida 77, cancer-treblinka-kärlek-knulla-wtf?

När jag läser de orden, cancer-treblinka-kärlek-knulla-döden, känns det konstigt. Jag förstår dem inte heller. Något annat som jag tänkte på är tvåordsmeningsleken. De är fjorton. Gör man sådant då? Det kanske är kul. Ska prova.

Än så länge är det en slags lugn känsla över hela boken. Jag slappnar av när jag läser den, tänker inte så mycket. Det är skönt. Jag gillar författarens sätt att skriva, så man kan läsa utan att anstränga sig. Men det blir lite utan intresse. Jag behöver nog läsa en lite lugnare bok då och då. Fast jag kanske misstar mig. Den blir nog mer spännande snart. Det skulle inte vara nytt med en trögstartad bok.

Ber om ursäkt för förseningen. Tekninska problem med hemdatorn.

Kim Novak 4-real! som hon såg ut på riktigt

Detta är dårå kim Novak Foh Shizzle!! whudda Hater face.. well the little whitetrash got Dolphinteeths 4-sure :S

Långsökt? Kim Novak

Hej igen, igen:D

Trejde inlägget, WOHOOOEW!

(Hela boken, fast jag avslöjar nog inget…)

Nesser nämner hela tiden små detaljer, ting som liksom bleknat med tiden. Saker som väcker gamla minnen och känslor till liv. Ni vet hur man kan förknippa dofter eller platser med t.ex. en person, en händelse eller förra sommaren. En låt kan kasta en tillbaka i tiden och få en att känna och komma ihåg saker som varit glömda och begravda.

Jag funderade på vad vi kommer förknippa med den här tiden, våra barn- och ungdomsår när vi är femtio år. Vilka ting kommer kasta oss tillbaka? Vilka sånger och dofter? Vilka platser kommer vi färdas till, vad kommer vi komma ihåg och tänka tillbaks till? Vad kommer få våra kroppar fyllda av nostalgi?

Ofta är det kanske saker som inte finns kvar mer, godissorter som inte tillverkas längre, kiosker som ändrat namn eller hur som har målats om. Men det gamla finns kvar därunder, skrapar man på ytan finner man spår av en annan, förfluten tid.

Det här kanske är långsökt, men med det här oupphörliga regnet och den sista fisvintern fick mig att fundera över det här med snön. Jag menar med växthuseffekten och global uppvärmning. Om det blir varmare här i norden får vi nog vinka farväl till vita, kalla vargavintrar. Om fyrtio år kanske vi måsta åka till nordpolen för att få se snö, fast den har väl säkert smält bort helt då. Och isbjörnarna kommer att finnas på tavlor i klassrummen tillsammans med mammutar och sabeltandade tigrar. Så jag tänkte att snö, glittrade vit snö kanske kan vara en sån grej…? Att fånga snöflingor på tungan, känna hur kylan biter i kinderna och snödoften, knastret under tjocka vinterskor, snöbollar, snögubbar, snö i munnen, att bli mullad, snö innanför kläderna och i håret, snö som smälter när man kramar den i handen så det rinner kallt vatten nedför armen in i tröjan, gul snö, snö på träden, istappar, plogbilar, skotta, snöänglar, snögrottor, snölyktor, vintersol, snöslungor (vad nu det är, Roffe har en), snöslask, snö som snöar, snöflingor- alla är unika, fast är det sant egentligen?, snö som är sådär jättevit som man blir bländad av när man tittar ut genom fönstret på morgonen, snöblandat regn, snöblind, snö i största allmänhet kanske kommer kasta oss tillbaka i tiden.

 

Krillestinfinporslinrullgardin:)

Kim Novak s.91

Jag tycker att boken börjar att bli lite tråkig. Fast vissa saker är lite roliga som när Röv-Enok svimmar. Jag vet inte om det är menat som ett skämt eller inte. Om det är det så tycker jag att den är ganska rolig ibland. Om det inte är ett skämt så tycker jag att det är roligt i alla fall även om det inte är tänkt så.

Detta är några tankar som väcks under läsningen: Varför ville Eriks pappa att Erik skulle spendera sommaren i Genesaret? Borde han inte spendera mer tid med mamman? Jag tycker inte direkt att Erik bryr sig särskilt mycket om sin morsa som han vet snart kommer att dö. Kanske är det för att han är rädd för döden? Och vad är en puckstång?

En puckstång är tydligen en glass men de andra frågorna kan jag inte lista ut svaret på.

 Hubbe