Sista inlägget nu! J
Efter att ha läst klart boken och efter boksamtalet har ytterligare tankar kring boken kommit upp. Jag kan inleda detta inlägg med att skriva en kort sammanfattning om boken.
Erik är en fjortonårig pojke som har växt upp med daglig agning av sin barbariska pappa. (Han måste vara sadist, det är omänskligt att uppnå njutning av att misshandla sitt barn)
Förutom Erik och hans pappa består deras familj av Eriks yngre bror och deras mamma. Det är bara Erik som blir utsatt för misshandel i hemmet, pappan plågar varken den yngre brodern eller mamman (dock antar jag att de båda två blir plågade bara av att höra Erik bli mörbultad)
Våldet pågår inte bara i Eriks familjeliv utan existerar även i skolan, men där är det han som har makten. Han styr och ställer över både elever och lärare, i skolan är det honom man har respekt för.
Dock går Eriks fasoner för långt vilket leder till att han blir relegerad och ivägskickad till en internatskola vid namn Stjärnberg. Eriks planer på att inte slåss under sin tid på internatskolan spricker eftersom att de styrande på skolan är Rådet (som består av ett gäng elever). Erik kan inte acceptera detta och tänker givetvis inte visa respekt för någon av dem!
Jag orkar inte beskriva handlingen mer utförligt och jag tror inte att någon orkar läsa heller eftersom jag antar att nästan alla har läst nästan hela boken.
Men alla kanske inte har läst slutet, så boken slutar i alla fall med att Erik konfronterar sin far, de går in i ett rum och stänger dörren om sig. Erik säger att han ska slå in näsbenet på farsan men man får inte veta om han gör det eller ej. Jag tycker att det är ett ganska bra slut för då får Erik sin hämnd och jag fick känslan under hela bokens gång att han bara väntade på att få hämnas!
Jag har funderat på varför inte Eriks lillebror blir misshandlad. Om jag minns rätt är lillebrodern ca 7 år (?) i boken. Eriks hjärna verkar totalt psykad av all misshandel så han måste ju ha blivit utsatt för kroppsligt övergrepp under en relativt lång tid, så varför misshandlar pappan inte Eriks lillebror också? Känner han sig kanske tillräckligt tillfredsställd med att bara misshandla en person?
Tankar har också väckts kring varför mamman inte gör någonting. Först och främst får man tänka på att boken inte utspelar sig i nutid, bakåt i tiden hade inte kvinnor lika mycket att säga till om. Förmodligen vågar inte heller mamman sätta sig emot farsan eftersom hon då med största sannolikhet riskerar att bli slagen själv.
Två andra faktorer som jag vet att andra också har spekulerat kring är att det ansågs vara fel att skilja sig på den här tiden samt att mamman skulle ha svårt att försörja sig själv och sina barn om hon skulle lämna farsan.
Men trots det tycker jag att det är aningen konstigt att hon inte gör någonting. Det är ju trots allt hennes eget barn det handlar om, som hon borde skydda.
En sak som förstör läsningen lite är att det inte är rimligt att Erik kan stå ut med så mycket stryk som han gör.
Vid flera tillfällen i boken står han bara och tar emot slag efter slag, ens hjärna och kropp klarar inte att bli utsatt för så mycket misshandel. Dessa situationer när Erik bara står och tar emot stryk tycker åtminstone jag är överdrivna.
En sak jag gillar med boken är att Erik kan snacka sig ur svåra situationer och göra andra rädda genom snack. Han säger vad han ska göra med de personer han ska slå och grejen är att det inte är ”mycket snack och liten verkstad”, han gör ju verkligen som han har sagt också.
Jag skulle inte klassa den här boken som en av de bästa jag läst, men inte heller en av de sämsta. Särskilt ”underhållande” var den i alla fall inte, det var inte direkt så att jag jublade varje gång jag tog upp boken för att läsa.
Däremot tror jag att det kan vara nyttigt att läsa Ondskan eftersom den delvis är en självbiografi, d v s en sann berättelse (även fast säkert inte allt som står är sant).
Det märks att boken inte utspelar sig i nutid. I dagens samhälle (åtminstone i Sverige) är man mer uppmärksam på mobbing och även fast mobbing fortfarande pågår alldeles för mycket så finns det i alla fall människor som försöker göra något åt saken, till exempel organisationer som Friends.
Sedan kan jag ju inte veta hur det står till med mobbing i andra länder, men man har ju hört en del om hemska händelser på olika internat i England.
Ojdå, inlägget blev betydligt längre än vad jag trodde det skulle bli. Guldstjärna och en puss till den som orkar läsa allt haha 
/ PLEBEN
Jag avslutar med en bild på Andreas Wilson som spelar Erik i filmen Ondskan. Är han inte snyyygg?
Ser Erik ut som ni hade tänkt er? 
