Ok, sista inlägget antar jag. det har helt klart varit intressant.
Många har summerat ihop allt de läst i några meningar men eftersom vi som håller på med ondskan har läst boken tycker jag inte riktigt att det är nödvändigt plus att om ni vill ha en genomgång för att friska upp minnet kan ni alltid läsa om boken igen (skoja ”smile”).
Jag tycker att ondskan som många av gullious böcker är välskriven och man blir nästan genast fångad. Men som med allt finns det positiva delar och negativa delar. En positiv sak med ondskan är att den är så full med detaljer på de ställen där det kan behövas. En annan positiv sak är just den här känslan man får när man läser en sån här typ av bok med lite rebellstuk på. Att vara ensam och i stort sätt vinna fast man har oddsen emot sig, detta är många gånger så klyschit att man mår illa men i den här boken har den skyltningen inte varit så grov att den blivit negativ. En av de mest negativa med den här boken är att ibland kan stycken bli så långrandiga, utdragna och därmed mestandels jobbiga och tråkiga att läsa. Fortfarande välskrivna men det kunde ha kortats ner liksom. Det andra är att det ibland blir långa hopp mellan sidorna och eftersom det inte är indelat i kapitel så kan man ibland bli måttligt förbryllad, det självklara är så klart att man då inte riktigt får all fakta klart för sig, det är liksom delar man missar som man skulle velat ha där. Som t. ex. med den finska kärleken. Man vänder blad och plötsligt har tre veckor rusat förbi under beloppet av en halv sekund.
Jag vet inte riktigt hur man ska få med runt 280 sidor på ett enda inlägg men avslutande kan jag säga att jag tycker att slutet var oväntat på det sättet att han väljer att möta sin far med våld i slutändan, en av de ting som präglat honom (man anande att det skulle bli en konfrontation).
Sen är det ju inte helt klart att det blev ett så våldsamt slut men det kändes som att det helt klart pekade mot det.
Right me if im wrong/ Visa
