Sista inlägg

Ohoj!

Ja vad kan man säga om boken?

Jag tyckte faktiskt att den var helt okey. Den var helt klart i alla fall över mina egna förväntningar som jag hade. Vet inte om jag har nämnt det tidigare men det har ju varit lite prat om att det är delvis en självbiografi som Jan Guillo har skrivit. Man ska nog inte göra en tolkning rakt av över hur han hade det och istället tänka mera som att det var så det KÄNDES som men att det inte i själva verket var verkligheten. Visst, pennalism etc kan ju han ha blivit utsatt för men jag tror att väldigt mycket är överdrivet.

Det här med att Eriks farsa slog honom hela tiden och behandlade honom väldigt illa tror jag också är mera en metafor till att Jans föräldrar skilde sig när han var liten. Alltså att han beskriver sina känslor i boken fast bygger om det till handlingar. Jag tror att han använder sig mycket av liknande saker när han skrev boken, vilket känns som om det är det som gör att boken blir lite speciell.

Kanske blev lite halvskev beskrivning där men hoppas att ni förstår lite i hur jag menar.

Boken var, som jag har läst att någon nämnt tidigare, lite trög ibland men det var bara till att tugga sig igenom de delarna och läsa vidare. När det väl var spännande och vissa speciella händelser så satt man verkligen fast med boken.

Det tog tid att läsa ut den, men jag överlevde!

Peace n” Love

//S

Inga fler inlägg eller kommentarer

Deadline har passerat. Nu stängs bloggen för aktivitet. Det innebär att om ni försöker skriva inlägg eller kommentarer så kommer de inte att publiceras här, utan jag kommer att få ett mejl om det.

Jag kommer meddela Marita vilka som har utnyttjat tidsfristen och har klarat momentet, och med vilket betyg. Räkna dock inte med att få besked om detta förrän nästa vecka (mån 28 eller ons 30 april). Som ni vet går jag ju själv också i skolan (högskolan) och har en stor och viktig deadline i slutet av veckan, så jag är inte säker på att jag hinner sammanställa och granska allt förrän på fredag.

En påminnelse: om ni har några önskemål för vad ni vill göra på svensklektionerna (4 st) i mitten av maj – kanske något som ni alltid har velat göra men aldrig fått tillfälle till – så släng i väg ett mejl till undertecknad!

Ha det gott tills vi ses igen!

/Sara

Ondskan:; en helbild av boken

Det som många diskuterar är vad står Erik för? enligt mig står han för ilska och rättvisa och det jag menar med det är att han tar ingen skit från någon stor som liten utan han är en egen individ som bestämmer över sig själv.Därimot har han för mycket ilska inom sig eftersom han farsa slår honom varje dag men det förstår man ju men tyvärr tar han ut den på andra vilket är helt fel.

En sak man måste förstå med Erik är att han alltig ger tillbaka med samma medcin om inte mera .           jag vet inte om ni minns att när fjärdringarna kom in springande med en hink med skit och slängde det på  han och pierre men iallafall det första Erik gjorde var ju att samla ihopp skiten och smyga över till olympiaden och slänga det på dom vilket bara var rätt (Allt ska ju vara rättvist

Sista chansen att klara momentet

Nu har vi träffats för sista gången på några veckor. På dagens lektion hade jag glädjen att meddela att tolv av er är klara med momentet. De som fick godkänt hade alla skrivit minst fyra längre inlägg/kommentarer och två kortare kommentarer. Det innebär alltså att jag har sänkt kraven för godkänt. All heder (och plus i kanten hos Marita!) åt er som levde upp till ursprungskraven!

Ni som trots den sänkta gränsen inte når upp till kraven får Icke Godkänd med rest på momentet. Resten består i att komplettera upp till Godkänd-kraven (d.v.s. fyra längre inlägg/kommentarer och två kortare). Sista tidpunkt att göra detta är söndag 20 april. Denna dag kl 22 stänger jag bloggen för gott för inlägg och kommentarer. Därefter meddelar Marita era betyg på momentet.

Vi ses igen 12 maj, då jag kommer tillbaka i futtiga två veckor. Om ni har önskemål och idéer för vad vi kan göra tillsammans då så kontakta mig via mejl!

Tack för de här åtta veckorna! Jag har lärt mig så mycket, och tack vare er har jag också haft roligt under tiden.

/Sara

imao

Jag tycker Erik lyckades bra genom skolan. Han blev ingen looser som många andra blev som var rädda för de elever som ledde skolan. Och sen när han kom hem och spöade upp farsan så visade han också att han inte var rädd för honom. Han var ju en bråk stake på början men nu efter allt det här så har han ju ändrats mot en bättre människa. Han förstår hur värden fungerar och att man måste ta till med våld om man ska förändra någonting kanske.

lmaorofllol

Jag tycker Erik äger alla på skolan. Han vågar stå emot alla fast han är själv. Han visar verkligen att han vågar och då blir ju alla andra rädda för honom. Jag ser framemot när han spöar upp sin farsa. Jag förstår inte varför han har visat sig vara så rädd inför hans fasra hela tiden medans han går runt i skolan och vågar stå emot vem som helst.

Sista inlägget

Antar att detta inlägg så ska man summera och säga va man tyckte om boken.

Jag tyckte helt klart att boken var läsvärd dock var den lite långtråkig ibland, men men. Den är bra skriven och språket är väll helt från nuet. Detaljerna är bra när dom väll finns, men tyckte dom kunde dras ner lite på det i de hemska tillfällena. Annars då, Erik är en fighter som går emot reglerna som byggts på skolan han kommit till efter allt trams, och kommer även undan med det med lite hjälp. Oväntat nog står han också upp mot sin far i slutet, Vilket är bra gjort tycker jag.
Man kan dra ut på detta mycket mycket längre men detta är allt just nu.

Min slutliga åsikt är att boken är bra!

/ oskaar

104-283 (sista sidan)

Ok, sista inlägget antar jag. det har helt klart varit intressant.

Många har summerat ihop allt de läst i några meningar men eftersom vi som håller på med ondskan har läst boken tycker jag inte riktigt att det är nödvändigt plus att om ni vill ha en genomgång för att friska upp minnet kan ni alltid läsa om boken igen (skoja ”smile”).

Jag tycker att ondskan som många av gullious böcker är välskriven och man blir nästan genast fångad. Men som med allt finns det positiva delar och negativa delar. En positiv sak med ondskan är att den är så full med detaljer på de ställen där det kan behövas. En annan positiv sak är just den här känslan man får när man läser en sån här typ av bok med lite rebellstuk på. Att vara ensam och i stort sätt vinna fast man har oddsen emot sig, detta är många gånger så klyschit att man mår illa men i den här boken har den skyltningen inte varit så grov att den blivit negativ. En av de mest negativa med den här boken är att ibland kan stycken bli så långrandiga, utdragna och därmed mestandels jobbiga och tråkiga att läsa. Fortfarande välskrivna men det kunde ha kortats ner liksom. Det andra är att det ibland blir långa hopp mellan sidorna och eftersom det inte är indelat i kapitel så kan man ibland bli måttligt förbryllad, det självklara är så klart att man då inte riktigt får all fakta klart för sig, det är liksom delar man missar som man skulle velat ha där. Som t. ex. med den finska kärleken. Man vänder blad och plötsligt har tre veckor rusat förbi under beloppet av en halv sekund.

Jag vet inte riktigt hur man ska få med runt 280 sidor på ett enda inlägg men avslutande kan jag säga att jag tycker att slutet var oväntat på det sättet att han väljer att möta sin far med våld i slutändan, en av de ting som präglat honom (man anande att det skulle bli en konfrontation).
Sen är det ju inte helt klart att det blev ett så våldsamt slut men det kändes som att det helt klart pekade mot det.

Right me if im wrong/ Visa

Ondskan – Sammanfattning av boken samt åsikter.

Sista inlägget nu! J

Efter att ha läst klart boken och efter boksamtalet har ytterligare tankar kring boken kommit upp. Jag kan inleda detta inlägg med att skriva en kort sammanfattning om boken.

Erik är en fjortonårig pojke som har växt upp med daglig agning av sin barbariska pappa. (Han måste vara sadist, det är omänskligt att uppnå njutning av att misshandla sitt barn)

Förutom Erik och hans pappa består deras familj av Eriks yngre bror och deras mamma. Det är bara Erik som blir utsatt för misshandel i hemmet, pappan plågar varken den yngre brodern eller mamman (dock antar jag att de båda två blir plågade bara av att höra Erik bli mörbultad)

 

Våldet pågår inte bara i Eriks familjeliv utan existerar även i skolan, men där är det han som har makten. Han styr och ställer över både elever och lärare, i skolan är det honom man har respekt för.

Dock går Eriks fasoner för långt vilket leder till att han blir relegerad och ivägskickad till en internatskola vid namn Stjärnberg. Eriks planer på att inte slåss under sin tid på internatskolan spricker eftersom att de styrande på skolan är Rådet (som består av ett gäng elever). Erik kan inte acceptera detta och tänker givetvis inte visa respekt för någon av dem!

 

Jag orkar inte beskriva handlingen mer utförligt och jag tror inte att någon orkar läsa heller eftersom jag antar att nästan alla har läst nästan hela boken.

Men alla kanske inte har läst slutet, så boken slutar i alla fall med att Erik konfronterar sin far, de går in i ett rum och stänger dörren om sig. Erik säger att han ska slå in näsbenet på farsan men man får inte veta om han gör det eller ej. Jag tycker att det är ett ganska bra slut för då får Erik sin hämnd och jag fick känslan under hela bokens gång att han bara väntade på att få hämnas!

 

Jag har funderat på varför inte Eriks lillebror blir misshandlad. Om jag minns rätt är lillebrodern ca 7 år (?) i boken. Eriks hjärna verkar totalt psykad av all misshandel så han måste ju ha blivit utsatt för kroppsligt övergrepp under en relativt lång tid, så varför misshandlar pappan inte Eriks lillebror också? Känner han sig kanske tillräckligt tillfredsställd med att bara misshandla en person?

Tankar har också väckts kring varför mamman inte gör någonting. Först och främst får man tänka på att boken inte utspelar sig i nutid, bakåt i tiden hade inte kvinnor lika mycket att säga till om. Förmodligen vågar inte heller mamman sätta sig emot farsan eftersom hon då med största sannolikhet riskerar att bli slagen själv.

Två andra faktorer som jag vet att andra också har spekulerat kring är att det ansågs vara fel att skilja sig på den här tiden samt att mamman skulle ha svårt att försörja sig själv och sina barn om hon skulle lämna farsan.

Men trots det tycker jag att det är aningen konstigt att hon inte gör någonting. Det är ju trots allt hennes eget barn det handlar om, som hon borde skydda.

 

En sak som förstör läsningen lite är att det inte är rimligt att Erik kan stå ut med så mycket stryk som han gör.

Vid flera tillfällen i boken står han bara och tar emot slag efter slag, ens hjärna och kropp klarar inte att bli utsatt för så mycket misshandel. Dessa situationer när Erik bara står och tar emot stryk tycker åtminstone jag är överdrivna.

 

En sak jag gillar med boken är att Erik kan snacka sig ur svåra situationer och göra andra rädda genom snack. Han säger vad han ska göra med de personer han ska slå och grejen är att det inte är ”mycket snack och liten verkstad”, han gör ju verkligen som han har sagt också.

 

Jag skulle inte klassa den här boken som en av de bästa jag läst, men inte heller en av de sämsta. Särskilt ”underhållande” var den i alla fall inte, det var inte direkt så att jag jublade varje gång jag tog upp boken för att läsa.

Däremot tror jag att det kan vara nyttigt att läsa Ondskan eftersom den delvis är en självbiografi, d v s en sann berättelse (även fast säkert inte allt som står är sant).

Det märks att boken inte utspelar sig i nutid. I dagens samhälle (åtminstone i Sverige) är man mer uppmärksam på mobbing och även fast mobbing fortfarande pågår alldeles för mycket så finns det i alla fall människor som försöker göra något åt saken, till exempel organisationer som Friends.

Sedan kan jag ju inte veta hur det står till med mobbing i andra länder, men man har ju hört en del om hemska händelser på olika internat i England.

 

Ojdå, inlägget blev betydligt längre än vad jag trodde det skulle bli. Guldstjärna och en puss till den som orkar läsa allt haha

 

/ PLEBEN

 

Jag avslutar med en bild på Andreas Wilson som spelar Erik i filmen Ondskan. Är han inte snyyygg?

Ser Erik ut som ni hade tänkt er?

Sista inlägget om ondskan

Jepp, här kommer ett sista inlägg om onskan, från min sida.

Jag har inte riktigt hunnit läsa ut boken, men har kommit precis till där Gustav Dahlén fimpar cigaretten i Eriks bröst.

Som många har skrivit, JA! Erik är en fighter, men ibland verkar det bara övergå till dumdristighet. SJälvklart gör han allting för en bra sak, men nu börjar det ju märkas att på grund av Eriks käftighet börjar rådisarna gå på hans vänner(framför allt Pierre) och andra elever, även om de inte har varit käftiga. Om man hade varit lite smart hade han faktiskt kunnat räkna ut det i förväg. Eller åtminstonde lite. Ifall en person som man har något tjafs med inte kan ge igen direkt emot dig, kommer den personen självklart försöka hitta ett annat sätt att ge igen, i det här fallet går han på Eriks vänner.

Själv tycker jag att hela konceptet med såkallad kamraruppfostran är helt sjuk! Jag kom att tänka på ett citat (kommer inte ihåg vem som sa det) men det lyder såhär; Öga för öga, och världen skulle vara blind. Vilket ju faktiskt stämmer, om man tänker efter. Men hela det här med kamratuppfostran bygger ju egentligen på ”öga för öga…” metoden, som bevisligen inte leder någonvart. Det må göra eleverna lugna just för stunden, men efter hand blir det ju bara värre och värre.

 

/ Tuudl